Beslut

Det går upp för oss mer och mer att vi ska bli föräldrar! Visst har man vetat att det kommer en liten bebis så småningom men vi har inte riktigt tagit till oss det ännu, men det kommer. Jag mår hur bra som helst just nu – enda nackdelen med att vara gravid är att mina sommarklänningar inte längre passar så det ska vi åka och köpa nya idag.

Alla våra nära och kära – familj, vänner och vänners vänner – vet nu om vad som väntar oss vilket är väldigt skönt. Vi har ett otroligt stöd och många bollplank att luta oss mot vilket vi är väldigt tacksamma för. Detta är en av anledningarna till att jag/vi nu beslutat att lägga ner denna blogg. En annan anledning är att vi inte vill exponera vårt kommande barn i ett sådant stort och öppet forum som Internet är, att vi ska bli föräldrar har vi inte ens gått ut med på Facebook.

Bloggen var ett väldigt skönt forum för mig att skriva på när vi väntade på vårt plus, då när jag inte hade någon nära att vända mig till men nu har jag det och behovet samt lusten att skriva har helt försvunnit.

Detta blir alltså det sista inlägget och jag vill säga tack för alla fina och värmande kommentarer som kommit in under tiden. Till de som bloggar som jag hittat härigenom vill jag rikta ett speciellt stort tack för att ni fortfarande bloggar – även om jag själv inte längre vill göra det så fortsätter jag att följa era spänannde resor.

Och alla ni som är mammor, gravida, försöker bli gravida eller längtar efter att börja försöka – stort lycka till!

Vår väg till ett positivt gravtest

Kändes konstigt att skriva ”Vår väg till plusset” för inget av de test jag gjort visar en graviditet med ett plus. Men jag tänkte ändå berätta lite om vår väg till ett positivt gravtest – det som visade att det blir vi två PLUS en till. Poängen med detta inlägg är att för min egen del sammanfatta det vi hittills vart med om så att jag har något att gå tillbaka till, för er som vart med ett tag blir det nog en del upprepning.

Vi har båda alltid drömt om att skaffa barn och i början av november 2013 bestämde vi oss för att börja försöka. Den 23 november tog jag sista pillret från kartan och den 4 december gjorde jag ett positivt ägglossningstest. Jag var övertygad om att vi skulle lyckas på första försöket men första cykeln slutade dock lite snopet redan efter 23 dagar.

Rond 2 påbörjades på Lucia och någon gång i mellandagarna hade jag min andra ägglossning, vi var då i fjällen med min sambos familj och hade inte alls lika stora förhoppningar som första gången. Vi kom hem från fjällen och vardagen med jobb fortsatte. Jag började må illa till och från och mensen kom inte dag 28 som den ska i en normalcykel. Oj vad jag började spekulera och trodde verkligen att jag var gravid så på dag 29 gjorde jag ett test som var negativt. Fyra dagar efter detta kom mensen och rond 3 började.

Rond 3 inleddes med att en kär kollega till mig blev sjukskriven och jag jobbade galet mycket. Stress och press, inte konstigt att jag inte blev gravid då. Rond 3 visade sig bli en normalcykel och den 11 februari började vi istället rond 4.

Under rond 4 började jag känna av mycket frustration och längtan efter att få bära ett barn, jag till och med drömde om att vi hade en son. Den här perioden flöt på ganska bra då jag inledde ett stort projekt som ska resultera i en balkong full med grönsaker. Vi gick in i mars och det började kännas som vår. Vi reste till Stockholm över en helg med min familj och måndagen efter vi kommit därifrån kom mensen, en dag innan normalcykeln.

Rond 5 skulle visa sig vara den då vi lyckades bli gravida! Men det visste vi inte när vi gick in i den 10 mars. Jag började ställa in mig på att detta kanske skulle ta mycket längre tid än jag trott från början och jag började tänka att vi får nog barn under 2015. Det kanske var just detta som gjorde att vi faktiskt lyckades, vem vet. Söndagen den 23 mars kände jag tydligt av att ägglossning var på gång. Jag längtade mycket efter att få känna av gravidkrämpor men valde att sätta upp träningsmål för året i fall att plusset skulle vara långt borta.

Första dagarna efter ägglossning gick väldigt segt och BIM som var 6 eller 7 april kändes otroligt långt borta. Helgen 28-30 mars kände jag av mycket svag mensvärk, det lugnade ner sig ett par dagar men kvällen den 3 april (11 dagar efter ägglossning) så fick jag den värsta mensvärk jag någonsin känt. Jag vet inte alls vad det berodde på men kanske att det var ägget som fäste. Fredag 4 april åkte jag till min närmsta vän från studietiden för att hälsa på både henne och hennes dotter som föddes i början av november 2013. Riktigt härligt att bebismysa och jag längtade ännu mer och hoppades på att det skulle vara vår tur denna gång. Dag 27 denna femte rond var jag riktigt nervös då jag hade bestämt mig för att göra ett gravtest morgonen efter, konstigt nog somnade jag utan problem.

Den 6 april vaknade jag vid kl. 5 och tänkte att Nej jag kan ju inte gå upp redan så jag la tillbaka huvudet på kudden och började tänka på det stundande gravtestet. Detta resulterade i att jag somnade om och drömde om att jag gjorde ett negativt test. När jag vaknade igen strax efter kl. 6 så vågade jag därför inte gå upp och göra något test först. Efter lite övertalande med mig själv gick jag i alla fall upp efter ett tag.

Jag satt på golvet i badrummet med timer på mobilen, instruktion till ett test och själva testet (Clearblue) framför mig. Jag var så förväntansfull och hoppades så innerligt att det skulle vara positivt men försökte intala mig själv att det inte skulle vara det för att inte riskera att bli för besviken. Efter 1 minut stod det plötsligt Gravid i den lilla rutan. Jag vart alldeles paff och skyndade mig att göra ett till test (Apotekets) bara för att kunna vara säker. När jag gjort det testet så hade veckoindikatorn gått igång och det stod istället Gravid 1-2 veckor, under tiden jag bara stirrade på denna text så hade även det andra testet gett positivt utslag.

Det tog en stund innan jag tog mig upp från golvet. Gjorde mig en kopp te och satte mig i soffan och bara stirrade på testen. Det var ju nu jag skulle göra det som jag planerat så länge men jag ville att sambon skulle få sova lite till. Vid 7 gick jag in i sovrummet med ett test gömt i morgonrocken, drog bort gardinen från fönstret och satte mig i sängen. Letade rätt på det lilla paket som jag förberett för länge sedan och sambon började vakna till. Jag sa att jag hade en present till honom och höll upp paketet, han måste ha trott att jag köpt något för att jag var bortrest. I paketet låg två små mössor till blivande bebis och samtidigt som han fick ut dem ur paketpappret och såg vad det var så höll jag upp gravtestet. Hans första kommentar var Vad vi kan! Sedan sprack han upp i ett gigantiskt leende och vi la oss och myste och småpratade ett bra tag. Innan vi gick upp för att äta frukost så laddade vi ner gravidappar till bådas telefoner så att vi har koll.

Bloggen går nu in i sin andra fas – från att försöka bli gravid till att faktiskt vara det! I kväll så kommer en första veckouppdatering för min graviditet.

 

Jag är gravid!

 

  

 

För flera månader sedan köpte jag en present som jag ville ge sambon när plusset kom. För ett par timmar sedan fick han den, små gulliga mössor till vår kommande bebis!! Mer uppdatering kommer, jag är fortfarande lite för skakig och överlycklig för att kunna sätta ord på saker och ting.

Början av en dröm

Det var nu i november 2013 som jag och min älskade sambo bestämde oss för att det var dags för oss två att bli tre. Igår tog jag den sista tabletten från kartan av p-piller som jag ätit i nästan tio år och nu känns det som att en dröm som jag längtat efter äntligen ska börja och få chansen att slå in. Vi har alltid vetat att vi vill ha barn men sagt att vi vill vara klara med våra utbildningar och ha skaffat oss jobb först.

Jag är ett kontrollfreak och när jag bestämt mig för att jag vill något så kör jag på fullt ut och vill ha det klart så fort det bara går, helst dagen innan. Att äntligen ha fått känslan av att jag är redo för att bli mamma är väldigt stort för mig och jag får direkt behovet av att kolla upp precis allt man kan behöva veta – hur fungerar föräldraledighet, vad kostar barnvagnar, vad behöver man till en nyfödd, när börjar det synas att man är gravid o.s.v.

Min sambo däremot är mycket lugnare och vet att allt kommer att lösa sig så småningom. Denna egenskap både älskar och hatar jag – men jag vet att den är bra för den tenderar att lugna mig, även om det kanske inte alltid märks 🙂

Om inte allt för lång tid har jag alltså ägglossning för första gången på närmare tio år och såklart hoppas jag på att det ska gå vägen redan på första försöket. Kontrollfreaket har dock hittat en siffror på att det i snitt tar sju månader/sju försök att bli gravid. Detta gjorde mig lite deppig men så hittade jag även en sida där det stod att fertilitet och liknande kan vara ärftligt, och i så fall kommer det gå undan för min mamma blev gravid på första försöket med mig.

Blogga har jag aldrig gjort förut men följer många, både bekantas och okändas. Dessutom har några f.d. kollegor till mig börjat blogga i samband med graviditet och barnafödande för att kunna dela erfarenheter med andra. Sedan kan jag tycka att det borde vara roligt att ha en blogg att gå tillbaka till och titta på varefter åren går. Jag själv tycker det är himla mysigt att titta på foton från när jag var liten och höra historier som familj och släkt berättar – alltså borde en blogg vara ett superbra sätt att spara på allt i.

Förhoppningen är väl att detta ska komma att handla om en framtida graviditet och ett liv som mamma men antagligen lär en hel del annat också slinka in 🙂 Våra familjer och vänner vet inget om våra planer och vi kommer inte att berätta något för ens jag faktiskt är gravid och en bit av graviditeten gått. Därför kommer jag försöka göra så att våra identiteter inte avslöjas här ännu. Det enda som ni faktiskt får veta är att jag heter Madde!