Idag har vi gått in i vecka 9 och skrutt ska bli ungefär lika stor som en jodgubbe. Efter denna vecka så minskar knappt risken för missfall längre utan vi ser det som att det är helt lugnt då.
Från och med vecka 9 kallas det inte för embryo längre utan för ett foster. I början av veckan är fostret ca 2 cm långt och i slutet av veckan närmare 3 cm.
Näsborrarna och ytterörat börjar att formas och dessutom pigment till ögonen. Ögonlocken täcker i princip hela ögonhålan och så småningom kommer de faktiska ögonen där innanför. Fingrar och tår är bildade sedan innan och växer vidare, dessutom börjar armar och ben bli så pass långa att handleder och vrister kan urskiljas.
De inre organan är i grunden bildade och nu börjar de att växa vidare. I denna vecka är det framförallt hjärtat och levern som utvecklas. Diafragman som är en stor muskel under bröstkorgen börjar att utvecklas och det är denna som bebisen använder för att kunna andas efter födseln. Hjärtat är så pass utvecklat att det utan problem ska kunna upptäckas vid ett ultraljud nu.
Bild lånad från UNSW
Ryggsträngen rätas ännu mer och det lilla i livmodern liknar mer och mer ett miniatyrbarn. Gulesäcken försvinner och moderkakan tar över mer och mer. Dessutom är svansen nästan helt borta, det som blir kvar av denna är svanskotan.
Fostret rör sig mycket och kan öppna och stänga sin mun vars läppar är än mer utvecklade än veckan innan. Tyvärr kan man ju inte känna av röreslerna ifrån den lille ännu men man är ungefär halvvägs dit.
Maddes liv 